Mitt i skrivkrampen.

7 01 2011

Picture taken by myself of my Adderall prescri...

Image via Wikipedia

Jag har tappat min penna. Även fast jag sker och söker överallt där den kan tänkas finnas finner jag den inte. Den är borta och jag gråter inombords eftersom alla tankar, alla de där som trängs hos en person som mig, bråkar med varandra och inte har den där luckan ut mot världen som de brukar kunna smita ut genom.

Det har aldrig skett tidigare. Att jag fått skrivkramp. Eller ordkramp. Det brukar forsa ur mig, porla som en nysmält vårbäck. Nu stannar de kvar inom mig och allt jag försöker skriva blir bara skit och pannkaka. Ett enda stort sändningsavbrott, ett mentalt myrornas krig. Tanketrängseln och den lilla motorn i bröstet på mig surrar allt högre, ger mig ingen ro. Jag sänker mig själv, däckar mig själv, med mediciner så att jag till slut sover så hårt att jag inte skulle märka om taket ramlade ner.

Mina nya diagnoser, bipolär och ADHD eller om det är ADD, det är visst inte bestämt än, gör att jag blir sittande samtidigt som jag far omkring som en dåre för att finna meningen med livet. Min vackra Hanna Cecilija den Underbara♥ är långt bort, i sin stad och jag längtar efter henne och hon säger att hon längtar efter mig. Det gör mig glad och lycklig, samtidigt som det gör ont. Hon försöker hjälpa mig mot min skrivkramp så hon har gett mig fem ord som jag måste skriva i en text plus ett ämne att skriva om. Jag hoppas det kommer funka, jag ska ge det ett försök i eftermiddag.

Mitt hem behöver städas. Igår ägnade jag hela dagen åt att tvätta. Det var maskin efter maskin med smutsvatten som flöt ut och ner genom avloppet. Min smuts, min hud och mina djurs fällda hår. Idag ska jag försöka göra det samma med hemmet. Lyfta bort och ut allt som stör min sinnesro. För det är ju lite så. Är det kaos inombords så behöver man ordning och reda omkring sig annars faller hela livet ner i en spiral av upplösning till stoft.

Men först ska jag ut med jycken på en promenad, bara för att både jag och hon behöver det. Att strosa och fundera och klura ut svaren på svåra frågor, de egna svaren alltså, är rogivande. Det är bättre än alla rus i världen och det sista jag behöver i den här världen är köpta rus. Alko-hålet är djupt och när man väl ramlat ner i det är det så förbannat svårt att klättra upp igen. Just idag vill jag inte falla. Idag vill jag tiga som en heliumfylld ballong. Sväva upp bland de blyertsgrå molnen och upp ännu högre, ovanför alla vill jag flyga i lugn och ro.

”Sen jag börjat ta min medicin Gråter jag inte nåt mera Sorgen är kvar, den står där med ett flin Men bekommer mej inte nåt mera Fast jag börjat ta min medicin Står väggarna kvar lika gråa Samma flugor i fönstret och samma gardin Samma TV och samma hallåa TV-hallåa, hallå i din burk Du talar fast ingen dej svarar Och jag tittar på för att slippa ha mörkt Så länge nu sändningen varar Hon lova mej kärlek och solsken och sång I realtid och färg och i 3D Men aldrig just nu och jämnt nästa gång Det var då som jag skulle få se det Hon lova mej kärlek och solsken och bot Emot längtan och sorgen i kroppen Men det var som om löftena blev till ett hot Som att klättra men aldrig nå toppenSå nu har jag tagit min medicin Och har frid med min sorg och min TV Dagar och nätter går som en maskin Och jag sitter och tittar här breve.”

Stefan sundström.


Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: