Brev till de gudar jag inte tror på

14 01 2011

Vore-faldne

Image via Wikipedia

Jag önskar att jag inte vore så jävla trasig och skruvad och sned i skallen, jag önskar att jag inte vore så medvetet omedvetet elak, inte så fylld av aggression. Jag önskar att jag själv visste när jag briserar och faller isär. Jag önskar, så innerligt och så ärligt att jag inte gjort en del av de kvinnor som älskat mig så illa att de avskyr mig. Jag önskar lika innerligt att en del kvinnor jag älskat så mycket gjort mig så illa att jag i min tur avskyr dem, henne.

Jag önskar att jag kunde vara ett bättre stöd för ♥Den vackra Hanna Cecilija den Underbara♥ och jag önskar av hela det som är jag att jag inte kommer fucka upp den relationen med.

Jag önskar att jag inte svikit och övergivit mina barn som jag gjort. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan reparera allt det sveket.

Jag önskar att allt som jag består av att jag inte vore en missbrukare som inte kan hålla sig från att göra allt för mycket, allt och allt igen. Röka, dricka kaffe, dricka alkohol, skriva, läsa, promenara eller äta eller sova. Allt gör jag för mycket. Allt jag gör blir för mycket. En kvinna sade en gång till mig att jag är så mycket. Senare i vår relation sade hon att jag var för mycket. Jag önskar att jag inte vore allt det jag är.

Jag önskar jag kunde handskas med pengar. Jag önskar jag kunde handskas med vänner. Jag önskar jag kunde handskas med sanning och konsekvens. Jag önskar att jag inte vore bipolär eller att jag inte hade sån klockren ADHD.

Jag vill vara frisk. Jag vill vara som många andra. Gå till ett jobb jag trivs med och komma hem och inte vara fylld av ilska och trötthet och skälla på allt och alla. Jag önskar jag kunde aktivera min hund med. Klappa min katt mer.

Jag önskar att jag kunde få vakna en enda morgon pigg.

Jag önskar ibland. Att. Jag. Inte. Vore. Jag.

 

Innan jag visste vad jag skulle behöva vara.

 

 

En man lika vilsen som jag som skrek på HJÄLP och folk trodde bara han var rolig. Känner igen det där!

Annonser

Åtgärder

Information

4 responses

14 01 2011
Junie

Det här inlägget innehåller sådana meningar som jag känner igen mig i. Verkligen, verkligen. Det gjorde mig nog lite sorgsen nu känner jag. Vissa saker i livet kan man inte rå för. Men så länge man vet vad man strävar efter så tröstar det en aning att man åtminstone kan försöka styra sig ditåt, bit för bit. Om man orkar och känner att det är värt mödan. Ibland finns det saker, diagnoser och sånt, som står i vägen förstås. Ursäkta att jag svamlar lite, tror jag.

14 01 2011
WoB

Det gör mig ledsen över att göra dig ledsen. Du är så ung, så oförstört förstörd. Låt livet blomma, låt inga diagnoser i livet stå i vägen. Låt blommor dofta och vatten smaka gott. Låt vodka dränka dina sorger, bara då och då. Du har allt. Allt och det enda du behöver är dig. Sedan kan du bara få mer.

Jag tror på dig, jag måste för du är en sådan jag klamrar mig fast vid. Som en klibbig gegga läser jag det du delar ut. Så var försiktig med vad du säger, var aktsam om varje bokstav. Själv har jag slutat bry mig. Mitt liv är öppet, för var och en att se på, kommentera och döda. Kom inte hit dit till det stället. Var försiktig. Var du. Det räcker och den dagen du delar med dig att du är kär, så kär att du inte kan hålla inne det kommer jag jubla. Hoppas….

15 01 2011
Junie

Min diagnos är i alla fall återkallelig, jag tröstar mig med det. En dag ska jag få bort den från mitt huvud för all framtid.
Tycker du att jag öppnar mig för mycket på min blogg? Det är en fråga som ständigt gnager inom mig. Skriver jag för mycket? och ändå finns det så mycket jag inte skriver, som ger mig ångest för att det aldrig kommer ut. Jag fick lära mig det nu i veckan, att ångest är undertryckta tankar och känslor. Sådant som man kväver i halsgropen och tänker att man inte ska visa eller att man inte ska tänka på. Därför ska man inte säga till en vissen människa att rycka upp sig, det är det sämsta man kan säga för det gör det bara värre. Det visste jag, men nu vet jag varför.
Jag skulle kunna skriva en lång lista med anledningar till varför jag undviker kärlek för tillfället, men det är ett ämne jag är försiktig med. Det är lite för känsligt och personligt. Men det finns väl en tid för allt antar jag, den dagen kommer den också.

17 01 2011
WoB

Jo den är ju det. Själv har jag fått diagnoser man kan lösa med lite medikamenter och rätt sätt att tänka på så jagär inte så där farligt orolig för det där. Jag är en sådan som alltid klarar mig vad jag än trasslar in mig i 🙂

PÅ frågan om du är för öppen är det bara du som kan svara på det. Att ångest är undertryckta känslor visste du nog redan innan tror jag. Men det finns ju olika sätt att få ut det där man har i sig. Jag själv har valt att vara väldigt öppen både privat och personligt, men jag försöker att inte lämna ut andra, tror det funkar. Men som sagt, bara du kan lägga ribban för vad du vill lämna ut.

Kärlek kommer alltid vare sig man vill eller inte. men man behöver ju faktiskt inte pladdra om det på en blogg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: