Sånger av förvirring

15 01 2011

Positron Emission Tomography Research

Image by Brookhaven National Laboratory via Flickr

Varje människa har en form av ventil. Sen finns det de som stänger till den och de blir sjuka. Så gjorde jag i många år. Stängde den och låtsades inte ens om den. Min ventil är skrivandet och nu för tiden är det min vän bloggen. För jag säger vän. Den är som en levande person där jag får hälla ut alla de färger i mig som jag inte önskar bära på. Sen kan jag knata vidare och se glad ut igen. Spela det där spelet som folk förväntar sig att man ska spela. Ingen vill se en vuxen man som gråter på busstorget liksom.

Så igår blandade jag noga allt jag behövde hälla ur mig och ute är det nu. Borta. Nä, det är det ju inte så klart. Men lättare att handskas med nu när min ADHD-skeva hjärna fått den ordning på saker som den så väl behöver. Man kan säga att jag katalogiserat mina känslor.

Så idag är det dags att fylla på med känslor istället. För det är ju så det är. Livet bjuder varje dag på en massa känslor och tankar man ska förhålla sig till, förstå och handskas med. Är man dessutom bipolär med då så blir det som att åka berg och dalbana utan att sitta i någon trygg vagn med säkerhetsbom. Man får bara hänga med och se glad ut, eller som jag gör, se glad ut och skriva ledset och leva rätt så gott.

För det är ju lite så. Har man riktigt tur så får man lägga sig i sin säng på kvällen och se tillbaka på dagen och tänka, ”DET var en riktigt jävla bra dag”.

 

En som ALLTID är glad 🙂

 

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: