En tanke på precis ingenting.

22 01 2011

Carolina Rediviva in Uppsala, Sweden during th...

Image via Wikipedia

Något av det allra sorgligaste jag kan finna i min lägenhet är vinstället i form av en ljusstake där en tom flaska och inga ljus ståtar. Dubbelfel. Men ändå har jag eländet stående framme. Vad är egentligen meningen med det? Hur tänker jag kring det? Att jag ska fixa problemen så klart. Köpa två ljus och kanske en vinflaska som faktiskt är full. Men som det är nu så dess enda nytta estetisk och även där kan man ju så klart betvivla att den gör sitt jobb på allvar.

Vad vill jag säga med det då? Tja, lite samma som den tomma flaskan säger. Ingenting. Det var bara för att reda ut en tanke jag fick och nu har jag gjort det. För det är ju bland annat därför jag skriver och skriver och skriver. För att reda ut vad i helvete som händer i mig. Utan skrivandet skulle allt stanna inuti mig och ligga där och jäsa tills jag blev tokig och galen och ännu snedare än jag redan är.

Irritation.

Förövrigt så är världen lite som man vill ha den. Lagom kallt ute, lagom vitt, lagom blått och lagom ljust. Lagom lagom. Som ljummet vatten. Inget som sticker ut, inget som retar. Förutom då irritationen. Men den ska visst vara en del i att vara Bipolär typ II med blandepisoder. Den där irritationen. Den som gör att man helt plötsligt kan explodera likt en glömd gammal mina. Helt utan att själv förstå varför och absolut helt utan att någon annan kan förstå vad det handlar om.

Men det går att medicinera bort. Tydligen. Tänk, medicin mot dåligt humör. Tyvärr vittnar många som tar den även om att den medicinerar bort alla sorters humör. Att man blir så jämn i temperamentet att man till slut inte har vare sig humör eller humor. Så jag får väl vara noggrann med doserna då.

Förövrigt så är livet helt ok. Jag funderar på att ta en dusch men kommer istället på att jag ska ta med hunden ut på en längre lördagspromenad. För att gå bort irritationen. Den som ligger och bubblar i mig, den som jag börjat bli medveten om faktiskt beror på något inom mig själv och inte på att någon annan gör något. Eller inte gör något. Det ligger i mig. Well, då kan jag ju själv göra något åt det. Makten är min. Makt kan kännas trivsam när man upptäcker att den ligger i de egna händerna. Är det någon annan som har den korrumperar den alltid.

Så det får bli en espresso, en snabb cigg och sedan klä mig i värmande fleece och mössa och ge mig ut i allt det som är min omgivning. Jag har börjat räkna lägenheten som en förlängning av min egna kropp. Det kallas att känna sig hemma. Att ha ett hem. Ett ställe där jag kan stänga en dörr mellan mig och andra. Gömma mig för alla och allt om jag vill. Stänga av mobilen och inte låtsas om mail eller kuvert. Vara solokvist. Allena.

Under tiden så får jag fundera på vilken färg det ska vara på ljusen jag köper till det där vinstället.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: