Huru vår hjälte får en uppenbarelse. Så sant och visst.

28 01 2011

Läckö Castle

Image by sekundo via Flickr

Det slår mig som en hammare i bakhuvudet där jag sitter på min stol vid spisen och röker under fläkten. Det slår mig så hårt att jag av ren stress släcker en halvrökt cigarett. Bara för att tända den igen. Det som slår mig är att ”jag är vuxen nu”. Stubinen är kaffe. Som alltid är stubinen kaffe. Min första panikattack var utlöst av mängder med kaffe vid ett slottskaffé 1991, sommaren när mitt liv tog paus. Sedan dess har jag druckit mängder med kaffe.

Men jag kom på, där jag satt, att jag återgått till de små kopparna. De riktiga kopparna. De som inte är muggar. Precis som de där kopparna vid Läckö slott. Skira och vackra och med guldkant. Inga fåniga ”världens bästa pappa” på kanten utan vackra blomster. Små koppar och stolta tankar. Jag är där nu. Det var för den här kvällen min mor skänkte bort sina koppar till mig. Jag som tyckte det var helt meningslöst med små koppar när man kan dricka ur en mugg. Nu vet jag bättre.

Så jag kommer så klar att dricka bryggkaffe ur muggar igen. Men när jag vill hitta hem så dricker jag ur tunna porslinskoppar. Spretar med lillfingret och låter smaken explodera i munnen på mig.

 

Vart tog 10 år vägen? Vart tog jag vägen?

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: