På väg till ingenting.

15 02 2011

Bronze Pinocchio Statue by Jim Dine in Borås/S...

Image via Wikipedia

Idag slår hjärtat onödigt hårt. Onödigt fort. Det är en puls som nästan ekar i öronen, som visar sig i hoppande hud på halsen. Hjärtklappning och den där känslan av att allt är tråkigt. Den gamla bekanta känslan. Den som inget förutom tidens gång råder bot på.  Därför låter jag tiden gå. Skruvar upp brandvarnare i taket, spikar upp tavlor på väggarna. Saker som har legat i snart tre år i lådor. Jag bor ju här nu. Äntligen bor jag här. På riktigt. Skaffat nyckelbricka och registrerat mina saker. Ingen må stiga in i mitt hem utan inbjudan. Här regerar jag.

Så jag hänger upp tavlor och gitarrerna på väggen. Gör min boning till ett hem som andas av mitt liv. Känslan är god. Om jag inte bara vore så uttråkad. Om jag bara fick ner pulsen lite.

Jag funderar på hur jag ska kunna gå ner i vikt. Det är nödvändigt. Inte för det rent estetiska, utan för att jag vill bli gammal. Tja, receptet är väl som alltid, äta mindre, röra sig mer. Borde ju funka kan man tycka.

Har en bra hårdag idag. Vartenda slinga ligger snällt där jag vill den ska ligga. Så jag sprayar håret stenhårt och går i kylan utan mössa. Av ren fåfänga. Så dumt.

Det får bli att lägga sig och läsa lite. Innan jag åker in till staden för att umgås med vänner och dessutom kika till mor.

Man har så roligt som man gör det. Nu när jag nästan är frisk så kan jag ju faktiskt välja.

Sommar tack!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: