Tankar innan man stiger av.

24 02 2011

På bussen trängs alla vi som inte har tillgång till den heliga bilen. Immiga rutor och svettandes kroppar. Det är lite för varmt och lite för trångt och lite för högljutt och lite för besvärligt för att man ska tycka att det är toppen att åka buss.

Medan bussen rusar och bromsar, ibland nästan samtidigt, så funderar jag på vad jag ska göra med mitt liv. Vilken väg jag ska vandra härnäst. Svaret blir varje gång att jag inte har någon som helst aning. Tiden bara går och jag liksom hänger med. Vägrar ta kommandot kanske en del tycker. Själv så anser jag mig bestämma väldigt mycket genom att välja att inte välja. Varje gång man väljer en väg så smalnar möjligheterna av lite.

Så jag låter dagarna gå, tar dem som de kommer. Vaknar när jag sovit färdigt och somnar när jag är trött. Äter det jag har hemma och använder de pengar jag har. Att spara pengar verkar ytterst oförnuftigt i en värld där man aldrig vet om nästa dag ens kommer.

En del kallar mig därigenom bekymmerslös. Själv fallet är det fel. Jag är snarare en person som ser bekymmer där inga finns. Helt enkelt för att det inte går att leva utan bekymmer när man vill det. Det är snarare så att ju mer avslappnad man blir inför livet ju mer bör man spänna sig. Det är en tämligen hård värld och jag är väldigt mjuk.

Vek säger en del.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: