Oron och jag.

6 03 2011

StillNo1

Image via Wikipedia

Det finns en massa saker jag oroar mig för. Att dö är bara en av alla saker. Livet, pengar, sjukdom, att ciggen ska ta slut efter att affären stängt på söndagen, att hunden ska rymma, att min mor ska dö (det är ju inte bara min egen död jag oroar mig för, jag ska dessutom behöva oroa mig för andras) eller att balkongen ska rasa. Det där sista verkar vissa dagar mer tänkbart än andra. Mest funderar jag på det där när jag själv sitter där. Annars är jag inte lika oroad för det.

Jag oroar mig för vad andra ska tänka, tycka, göra. Jag oroar mig ofantligt för sömnlöshet och magsjuka och förkylningar. Sa jag att jag oroar mig för att ciggen ska ta slut efter att affären stängt på söndagen? Det är nog det jag mest oroar mig för tror jag. Där pratar vi äkta vånda.

Att tänka positivt ligger inte för mig. Jag mår som allra bäst när jag mår som allra sämst. Då och endast då vet jag att jag lever. En del åker till nordpolen eller simmar under vatten eller kastar sig från flygplan. För mig räcker det att jag vaknar på morgonen och finner kaffeburken tom.

Nu ska jag oroa mig ut i köket och oroa i mig en av mina cigaretter. Det vore ju illa om jag inte behövde oroa mig för att de ska ta slut liksom.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: