En mil i mina skor.

9 03 2011

A Fire-Lite NBG-10

Image via Wikipedia

Alla flaskor är tömda. Blodet är kvar. Rinner, pulserar i mig. Vi människodjur har så lätt att döma. Vi gör det lite från höften. Lite på låtsas fast det naglar fast den vi dömer vid sitt förflutna. Vi ger inte varandra chansen att få bot och bättring. Vi vill inte se den dömda resa sig. Det förminskar oss själva. Låt de tandlösa stinkande försvinna dit där de kom från. Låt oss läsa vår tidning ifred på morgon utan att behöva vara goda, bara vara.

Jag vet inte längre. Jag har nått vägs ände. Någon måste hända och jag vågar inte ta steget. Fast i mig själv. Rädd för allt men vill ha allt. Köper och spenderar och förbrukar. Men ändå, just därför,  är alla flaskor tömda.

Rädslan är gott bränsle åt elden i hjärtat.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: