Passus

7 06 2010

Jag har placerat min blogg i Boråsbloggkartan.se!

—————-
Now playing: Dean Martin – Ain’t That A Kick In The Head
via FoxyTunes

Annonser




Bara för att man måste

14 05 2010

Jag har placerat min blogg i Boråsbloggkartan.se!





Doften av allt rent

2 05 2010

Äntligen fick jag igång mig själv. Tiden har ägnats åt att dammsuga och putsa och feja, precis sådär lagom så att jag slipper reta mig på att det är för stökigt eller smutsigt. Precis lagom så att jag inte tyckte det var allt för tråkigt att ägna mig åt det. Precis sådär lagom att det känns gott i hela mig när jag väl satte mig ned.

Det var det vanliga dansen mellan mig och djuren, där jag gick åt vänster och de synkronicerat åt höger eller bakåt eller helt enkelt bara försvann från lägenheten på ett sätt som jag kanske trodde att katten kunde göra men som jag för mitt liv inte kan förstå att hunden mäktar med. Hur 50 kilo hund kan bokstavligen försvinna från jordens yta mitt framför ögonen på mig slår mig med den allra djupaste häpnad.

Men nu sitter jag här och djuren orienterar sig bland allt det rena och ägnar sig, var för sig, åt att omintet göra mitt arbete. Fast strunt i det, säger jag åt mig själv. De är ju så söta och trivsamma. Men nog ska jag ta med mig borsten nästa gång jag går ut med hunden. Så att lite av all den där pälsen hamnar ute i världen istället för här inne.

Om jag nu kommer ihåg det.





Tankar kring andras tankar

2 05 2010

Att det ska vara så svårt att få något vettigt gjort. För mig alltså. Alla andra verkar fylla sina liv med vettiga och viktiga saker mest hela tiden. Själv så skrotar jag runt och fixar kaffe på sin höjd. Resten av tiden bara går. Allt medan världen snurrar på med vansinneshastighet. Jag önskar, gud vad jag önskar, att jag kunde, orkade, hänga med i den takten. Att jag vore sådär stark och vacker som jag känner mig precis när jag vaknat. En känsla som oftast bara håller i sig i några minuter. Men å andra sidan så får jag den där känslan oftare och oftare nu för tiden så vem vet, om tusen år kanske jag är redo att kliva ut bland mänskligheten och göra någon form av nytta för någon annan än bara mig själv.

Men nu är det idag. Så jag dricker kaffe och drömmer. Som vanligt. Ett priviligierat liv, jag vet. Men priset för att leva ett sådant liv är högre än jag vill betala. Det vore trevligt att ha en ekonomi som betyder att jag har mer än 300 spänn att leva på i tre veckor framåt. Att slippa se och höra hur människor kallar mig parasit. Att vara frisk och kunna gnälla på de söndriga. Det vore trevligt att sitta på ett jobb och längta till lunchen. Det vore underbart att vara hel och våga gå på bio. Att våga äta på McDonalds nykter. Att vilja sätta sig på ett flygplan och åka till någonstans där det är varmt.

Jo, jag vet. Jag gnäller. Känner mig gnällig idag. Men jag har sett en hel del kommentarer på nätet om hur vi sjuka egentligen bara låtsas. Att vi tär. Att vi borde nöja oss med ingenting eftersom vi inte gör någonting. Att de minsann kommer flytta från landet om landet byter regering. Jag blir så trött så trött på att höra hur människor förminskar inte bara de som är trasiga utan även sig själva genom att visa sig vara totalt utan empati.

Men idag skiner solen starkt och vackert. Jag ska dammsuga lägenheten för att känna att det är rent omkring mig och sedan blir det en kopp kaffe och en promenad med Kita, hunden, innan besöket kommer. Det känns fortfarande lite skakigt att släppa in människor i mitt liv. Att släppa in dem i mitt hem. Men de vet om det och de säger att det är lugnt och då blir jag lugnare. Jag får väl helt enkelt ta en dag i taget och tänka på alla de dagar när jag inte kunde gå upp ur sängen ens för att ångesten skar sönder mig.

Nu så. Nu har jag nog gnällt av mig lite och genast känns det bättre.





Underbara sol

2 05 2010

Vad kan man säga? Solen skiner och världen är underbar igen.

Det är lätt att vakna när man sovit gott. Det är lätt att vakna när solen faller in genom takfönstret. Det är lätt att vakna när ångesten är långt, långt borta. När inga depressioner finns. När världen ler och skrattar.

Jag vet inte om det är grönsakssoppan jag gjorde igår, den med alla vitaminer, som gör morgonen i dag så lätt. Om så är fallet ska jag äta grönsakssoppa precis varje dag i livet. Eller så är det bara en väldigt bra dag jag har framför mig. Lite besök i hemmet av goda vänner, lite sol, lite av allt det som gör dagar bättre än andra.

Just nu kan jag inte begära mycket mer. Inget alls faktiskt.





Det blir som det blir när det blir

1 05 2010

Solen har hälsat på. Som om det vore den allra naturligaste sak att skina in genom mina smutsiga fönster. Som om det grå och regniga aldrig funnits. Som om jag vore värd det. Allt blir så mycket lättare när man känner sig värd något, även fast man kanske inte egentligen är det.

Men så var fallet i vilket fall som helst. Det slog mig att jag fortfarande inte har en aning om hur jag ska kunna tvätta mina fönster. De går utåt. För att släppa in ljummen luft i min lägenhet slår jag helt enkelt upp fönstren mot världen. Men återigen, hur jag ska tvätta dem vet jag inte. Jag känner inte för att riskera livet för solens skull. Märkligt.

Men jag tror att hunden vill ta en promenad. Jag vet att jag vill det. Bara helt lugnt och stilla. Vi ska inte gå någonstans speciellt. Bara ut, ifrån den här huvudvärken och den krångliga magen jag har. Ut dit inga väggar når.

I morgon får jag besök av mina vänner och jag ser redan fram mot det. Även om de senaste dagarna har varit sådan där jag inte klarar att möta en enda människa. Det har varit för svårt att tänka sig att öppna munnen och prata. Så jag har sovit och vilat och försökt finna balans igen. Vad jag än kan säga så säger jag det inte under sådana dagar. Tyst och stilla väntar jag på att tankarna ska komma och överlämna sig till mig. Att de ska vila i min famn och sedan vakna och väcka mig. Det är som det är med tankar. De har en förmåga att ställa till det.

Det händer, rätt ofta, att jag tänker att jag inte orkar tänka de där tankarna som ploppar upp. De kan vara som en dålig partner. Ett vidrigt ex. Det där händer när man har de där två olika kanalerna i skallen i gång. Eller ska jag snarare säga mer än en kanal. När man tänker tankar om att man tänker andra tankar samtidigt som man tänker de där första. Fasen, det är som att bo mitt på en motorväg ibland.





Hello world!

30 04 2010

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!








%d bloggare gillar detta: