Underbart är kort, alldeles för kort.

30 05 2010

Dagarna har gått. Så fort de sprang fram. Så fort att jag nästan saknade dem innan de var över. Dagar av glädje och arbete, kvällar av prat och tjat och däremellan god mat och många skratt. Sådana där som nästan kväver en och som dödar alla spöken lika effektivt som en atombomb dödar en stad. Men vänligare, snällare, godare.

Vi har varit på landet jag och Kita. Nja, alltså inte hela tiden. Inte sedan jag sist skrev. Men det kändes inte lika febrigt viktigt att skriva. Inte sedan jag slutligen bestämde mig för att det är det jag på något sätt ska ägna mig åt. Jag vet fortfarande inte hur det ska gå till, men det löser sig liksom. Så jag kan faktiskt unna mig åt att göra annat en stund. Min tid kommer, fan, den är nästan redan här.

Så jag har levt, sovit mycket, ätit, läst, pratat, gått promenader och låtit regn falla på min skult. Sen for vi till landet. Mitt ute i ingenstans var vi. Med mina goda vänner och en massa skog och gräs och hästar och syrsor och Kita sprang och sprang över ängarna, jagade brevbäraren, blev bekant med hästarna och lärde sig att hon inte ska valla dem. Själv så närmade jag mig hästarna med rädsla och skräck men kom till slut på att de inte äter upp mig, att de är rätt så trevliga varelser och att jag inte är så stadsaktigt stadig som jag trodde.

Vi drog en massa trådstängsel, jag slog ned nya stolpar med en stor slägga, nya stolpar som ersatte gamla murkna. Vi flyttade stängsel, drog tråd, var noga med att stänga av elen innan vi gjorde allt det där. Sådant som andra kan men som jag själv inte ens visste att man behöver göra. Allt medan Kita badade i ån eller sprang eller åt gräs eller höll koll på vart husse befann sig. Solen sken ibland föll regnet. Hela tiden var jag lugn och glad.

Dag två så gjorde vi inte så speciellt mycket. Kita, jag och den manliga delen av paret vänner var trötta. Ute brummade en grävskopa som grävde upp hela baksidan av tomten för att gräva ner ett nytt avlopp. Vi satt där inne i huset och tittade på tv medan damen i huset slet med att städa. Sådant är livet ibland. Fortfarande.

Bäst som vi satt och åt så tittade jag ut genom köksfönstret och såg hästarna springa på ängen och tänkte hur lyckligt lottad jag var som fick se sådant till maten. Sen kom jag på att hästarna inte alls skulle kunna springa där eftersom vi stängslat av den delen på grund av markarbetena. Så det blev till att ge sig ut i strilregnet. Men det kändes helt ok. Helt ok.

Efter att jag badat i deras bubbelbad så åkte jag slutligen hem och sedan dess har jag väl mest sovit, tittat på melodifestivalen och latat mig. (Hey Åsa, jag sade ju att Tyskland var bra hahah).

Vänner och ovänner. Jag är tillfreds. DET är stort för mig.

—————-
Now playing: Povel Ramel – Aclutti busch bosch bumpa Albertina
via FoxyTunes

Annonser




I väntan på solen

9 05 2010

Det är trivsamt att sitta inomhus och fundera en höstdag som den här. Eller vänta nu. Det är ju inte höst. Det är vår. Sägs det. På något sätt så har världen hamnat upp och ner och allt man trodde skulle komma blev något annat. Dagar i solen blev till regntunga skyar och nog känns det som att sommaren aldrig kommer.

Tid för att lyssna till klockan, till att läsa långa böcker om svåra saker, tid till att äta kålsoppa och dricka mustigt rödvin. För några solskenspromenader blir det då fan inte. Så jag brygger lite mer kaffe och slänger upp benen i soffan och vägrar titta åt fönstrens håll. Om man inte låtsas om att det regnar så gör det ju inte det. Enkel logik.

Fast jag undrar lite, för mig själv, lite hemligt sådär, om man inte skulle ta sig i kragen och se saker i vitögat? Inse att det faktiskt är ett eländigt skitväder där ute. Förstå att jag inte kommer drabbas av solsveda som det ser ut nu. Kanske skulle man låtsas att det är en regnig dag i New York och ta på sig promenadskor och ett glatt humör och ge sig ut och dansa i regnet. Promenadskor förresten? Vad fan är det egentligen? Kan man inte gå i vanliga skor?

Nä. Det får bli en kaffe och en cigarett och fortsätta läsa dagens avis. Det är de gamla vanliga nyheterna. I England har de svårt att bestämma sig för vem som ska få bestämma, I USA bestämmer de och här i Sverige har vi bestämt oss för att inte bestämma så mycket som vi gjort. Eller nått.

Så livet rullar på, även när det regnar.





Piggare än jag vill

8 05 2010

Vaknat efter några få timmars sömn. Till en värld som är så grå att granit verkar färgglad i jämförelse. Regnar gör det, blåser gör det. Men skit samma. Orka bry sig om att det faller lite vatten från himlen när man är mätt och nykaffad.

Städning kommer nog ske i mitt hem idag. Tror jag. Om jag orkar. Eller så ligger jag på soffan hela dagen och läser eller något sånt. Det luktar ju knappast långpromenad så något måste man ju ta sig för. Men det verkar som att även djuren känner av att det är en kass väderdag idag. De ligger utslängda på golvet respektive en fåtölj och verkar inte bry sig om något alls. De är smarta de där två.

Men först ska jag dricka en kopp kaffe till, ta med mig hunden ut i regnet och sedan ska jag ställa mig i duschen för att värma mig lite med varmt strilande vatten. Försöka lugna ned den där uppskruvade känslan som väckte mig i morse. Då jag vaknade på en sekund och sedan inte kunde somna om.

Så får det allt blir tycker jag.








%d bloggare gillar detta: