Tidiga tankar.

25 01 2011

Slussen, vykort tidigt 1900-tal

Image via Wikipedia

Vad gör jag uppe nu, tänker jag medan jag häller i kokande vatten över kaffet i pressokannan? Borde jag verkligen inte sova? Klockan är 05.20 och jag har vaknat och är rätt så ordentligt pigg. Det är helt enkelt en sådan period nu. En då jag vaknar tidigt och somnar tidigt och lever tidigt. Sen brukar det följa en period av sömn. En där jag knappt orkar ta mig ur sängen alls. Efter det blir det normalt igen.

Det har alltid varit så, men nu vet jag lite mer vad tusan det beror på. Bipoläritet. Om det nu är ett ord? Är det inte det så har jag precis upptäckt det. Uppfunnit ett ord. Men jag tror mig ha hört det förut så jag har nog inte gjort en speciellt stor upptäckt. Jag är faktiskt säker på att jag hört det tidigare.

Igår städade jag. Ordentligt. Putsade och fejade och jag kommer fortsätta idag. Överallt städade jag och överallt var hunden. Hon hängde över axeln på mig när jag låg och torkade lister, hon svansade efter när jag gick från rum till rum med dammsugaren och hon rumpade omkring när jag torkade golven. Det är alltid trevligt med sällskap, men kanske inte precis hela tiden och överallt.

Så, jag dricker kaffe och röker av en söndersmulad del av en cigarr. Tobaken är slut igen. Så jag får sätta mig på bussen bara jag har varit ute med jycken. Åka in till stan för att köpa ett paket cigg. Då kan jag passa på att köpa en croissant och en kaffe och sedan röka en cigarett. Jag ser fram mot det. Alla redan ser jag fram mot det.

Men först ska jag dricka lite av det där billiga kaffet jag köpte för att jag var snål. Euroshopper-kaffe. Så dumt. Kaffe ska man aldrig snåla på. Det smakar inte gott helt enkelt. Men det är inte så speciellt gott att röka söndersmulad cigarr i pipa heller. Så det passar väl bra kan jag tro.

Suck.





Helgsnatter

3 09 2010

Helgen står för dörren och jag hänger väl med på resan. Även om det faktiskt inte spelar den allra minsta roll för mig vilken dag som jag vaknar till så är det ändå något speciellt med fredag. På samma sätt som det är speciellt med måndagar. Att vakna en måndag är rätt kass, att vakna en fredag gör att det sjunger lite i bröstet. En skön sång. Vad det där beror på vet jag inte. Gammal vana?

Därför kommer jag att städa lägenheten ren, gå ut med jycken på en promenad och besöka modern. Köpa chips och dipp och Fanta och ha det alldeles förbannat bra. Inget jäkla fredagsmys, det var länge sedan jag hade det. Det var när barnen var små och man köpte just chips och dipp och Fanta till barnen, öl till sig själv och visste att man hade känslomässigt råd med att vakna på lördagen och vara seg.

Nu för tiden är jag seg varje jävla morgon, oavsett öl eller inte dagen före. Men det är nog åldern tror jag. Det där med att livet börjar vid 40 tror jag inte ett skvatt på. Enda fördelen med att vara 40 är att man inte är så förbannat ängslig hela tiden. För vad andra ska tycka, för vad man själv tycker och för saker man sagt eller inte sagt eller kommer säga eller inte kommer säga. Jag har landat i mig själv som det så fint heter.

Men det är lite märkligt det där med ålder. Allt som man lovade sig att aldrig pyssla med har blivit något trivsamt och gott. Skogspromenader, country, ha hund, fotriktiga skor, långkalsonger på vinter, shorts på sommaren. Sandaler, för tusan, glöm inte sandaler. Hade någon hittat mig med sandaler på fötterna för 20 år sedan hade jag nog tagit livet av mig. Nu för tiden har jag kommit på att det är vedervärdigt fult, men skönt. Fotsvamp är inte skönt däremot.

Till kvällen blir det fotboll på tv. Landslaget ska vinna har jag redan bestämt. Därmed basta.

Men innan allt det där ska jag dricka lite kaffe till. Eftersom jag är missbrukspersonlighet ut i fingertopparna så dricker jag alltid lite för mycket kaffe. Sådär mycket så att hjärtat hamrar i bröstet och det nästan blir lite svårt att andas. Svetten bryter fram och i det läget tänker jag ”kanske skulle man ta en kopp kaffe till?”

Jo, en kaffe till.





När tröttheten ger sig av

9 08 2010

Tröttheten, den förlamande tröttheten som drabbat mig de senaste dagarna, börjar ge sig. Den har inte gett sig av, men den står i hallen och letar efter skohornet. Ögonlocken som täcker mina melerade ögon när jag sover faller lätt så lätt ihop. Varje rörelse känns som den går i slowmotion, som att leva i en film. Som att vara en film.

Det går lätt att somna men är så svårt att vakna. Jag vill inte vakna. Jag vill fortsätta sova, drömma de där oändligt märkliga drömmarna som man drömmer när man sovit allt för länge. Kunna flyga men inte våga. Vara 7 meter hög men ändå se upp på en myra. Färger som är svartvita även fast man vet att de finns där.

Så jag blundar där jag sitter och dricker morgonkaffet. Det allra sista kaffet. Sen är det slut och lägger sig tillrätta vid allt annat som är slut. Pengar och tålamod och vakenhet. Kaffet är nödvändigt så jag får lösa det där på något sätt. Jag vet bara inte hur. Men än så länge finns det svart guld i min kaffebryggares kanna. Än så länge behöver jag inte lösa det kommande problemet. Än så länge kan jag sitta och blunda, där vid spisen, medan jag dricker kaffe och röker på en söndersmulad cigarr i pipa.

Tankarna vandrar fritt och naket. På vad jag borde göra och vad jag vill göra och vad jag faktiskt gör. Trötta, sega tankar som försöker rusa men bara inte orkar. Så de lunkar på, lite som när man gjorde lumpen och gick och gick och gick i kilometer efter kilometer. En fot framför den andra och sedan tvärtom.

Det blir nog till att sova lite till. Försöka finna kraft att ge livet någon sorts mening, en annan mening än att bara sova. Nu har jag sovit så hårt i några dagar. Varit uppe för att äta och röka och dricka kaffe och gå ut med hunden. Hon är trött hon med. Ligger på golvet och snarkar hundlätt. Katten har fått frid på köksbordet. Ligger där och blinkar lite åt mig när jag kommer in i köket för att dricka kaffe. De bor mitt i mitt hjärta de där två.

Att vara min hund måste vara ytterst svårt. Hon följer mig vart jag än går. Förutom när jag går in i en affär för att handla kaffe och mjölk och cigg. Då får hon sitta utanför och vänta. Hon är bra på att vänta. Sätter sig ner och väntar helt enkelt. Det behöver inte vara svårare än så. Själv är jag usel på att vänta. Jag studsar och hoppar och skäller i mitt koppel. Försöker dra med mig stolpen som jag är bunden vid. Kastar mig fram och tillbaka i frustration. Men min hund, Dipp, sitter i lugn och ro och tänker kloka hundtankar. Hon bor mitt i mitt hjärta.

Men nu ska vi inte gå någonstans. Vi ska vila mig trött på att vila.

Ibland finns inga rosor, bara blader.





En fluga på väggen

18 07 2010

Jag har äntligen, efter att inte ha gjort det i 4 dagar, ätit. Man blir mätt då. Kom jag på. Kanske skulle man avrunda det med lite sömn? Söndagsväder i världen och söndag i min. Fast jag ska nog till affären tror jag. För att ta en promenad och motionera mig själv och hunden. Sen ska jag nog städa lite. Av någon för mig oförklarig anledning ligger det en massa döda bananflugor på min spis. Helt jättemärkligt är det. De bara låg där en morgon. Så jag får väl ta bort dem då.

Men först ska jag nog dricka lite kaffe. För att kaffe är så förbannat gott. Jag lurar på att ta fram min espressomaskin igen. För att mina goda vänner gör så god espresso och för att det liksom rusar till i gommen när man dricker den ljuva drycken. Men jag har ingen plats, tänker jag sedan. Jag tänker rätt mycket. Det mesta är bara skräp och lite onödigt. Men det motionerar själen.

Så jag dricker väl en kopp vanligt kaffe då. Sätter mig och bara njuter av den och en cigarett. Jag veeet, man får inte röka nu för tiden. Men jag finner det trivsamt. Som att meditera lite. Tankar som flyter fram mellan blossen. Även fast jag får inhalera mediciner för att det piper alldeles förfärligt i bröstet på mig nu för tiden.

Men det där torpet i skogen börjar jag allt mer fundera på. Hur nu det ska gå till? Tips någon?





Med hjärtat djupt i bröstet

12 05 2010

Det är ytterst förvirrande att vakna pigg och utvilad men efter dagens första kaffe bli stentrött. Hur fasen hänger det ihop? Borde det inte bli ännu piggare och nytrare i kroppen efter en rejäl dos koffein och medhörande nikotin? Funkar jag annorlunda än alla andra? Kanske skulle jag börja ta koffeintabletter som sömnmedicin? Borde jag ge min kropp till forskning?

Fast jag avstår nog gärna. Än så länge har jag faktiskt nytta av min kropp, tro det eller ej. Den må vara en smula nedsliten, lite krum liksom, men den tjänar sitt syfte för mig. Den tar mig till affären till exempel. Dit hade jag då rakt inte kommit om jag inte hade haft en kropp. Tror jag. Eller, kanske hade min ande flygit dit? Fast hur skulle jag då få med mig plånboken? Utan kropp inga kläder, utan kläder inga fickor. Inga fickor ingenstans att ha den där plånboken. Nä, forskningen får allt vänta lite. En sisådär 50 år hade jag tänkt mig. Minst.

I övrigt är det en grå och kall dag. Så det kanske är helt ok med lite trötthet, för en som går och slår dank mest hela tiden ändå. Våren håller sig verkligen borta. Det där med väder är tacksamt att prata eller skriva om. Jag märker att jag varje morgon lämnar en mer eller mindre detaljerad rapport kring vädret. Men det är ju så fundamentalt hur vädret är och påverkar humöret. Skriver jag att solen skiner så kan ju den ivriga intresserade läsaren med en gång förstå att nu mår Carlzon bra. Samma sak om jag som idag påpekar att det är kallt och grått. Då blir Carlzon trött. Trött och skör.

Förra våren var det den tidiga och kraftiga värmen som avhandlades bland människor. Sen blev det den regniga sommaren. Den mörka hösten. Den vintriga vintern och nu är vi då framme vid den kalla och våta våren. Man har alltid något att prata om när man drar upp väderkortet ur ärmen.

Härinne är det däremot både varmt och torrt. En smula ostädat törhända men vad tusan. Man kan inte få allt. Jag läste i tidningen att man ska städa mindre för att undvika allergier. Jag är inte allergisk mot något kan jag berätta. Sen får var och en dra sina egna slutsatser från det där själva.

Men jag tror nog att det nu blir en dusch och sedan ut i allt det där kalla för en promenad med hunden. Jag har börjat säga att det finns inget dåligt väder, bara mer eller mindre pinknödiga hundar. Min kära Kita syns mig bli pinknödig lite titt som tätt, alltid på sämsta möjliga tid. Gärna när jag nyss gonat ner mig i soffan för att titta på en film eller bara fundera kring viktiga saker som varför det ska vara så förtvivlat viktigt att låtsas att man inte tittar på melodifestivalen.

I vilket fulla fall så är det matchdags idag igen. Igår var det hockey där Tre kronor gjorde bort sig totalt genom att vinna med minsta möjliga marginal över den ostolta hockeynationen Frankrike. Idag är det Elfsborg som möter AIK hemma på arenan och vinner inte Elfsborg den matchen ska jag äta upp min hatt. Eller förresten, det verkar bra torrt. Men ajg lovar att äta en god stek om de inte vinner. Ja, jag är så säker på att de vinner att jag lovar äta en stek även de vinner. Vad allt göra man inte för sitt lag?








%d bloggare gillar detta: