Tankar utan innehåll

18 09 2010

Jag har tagit bilden själv alla får använda denna

Image via Wikipedia

Det är inte lugnet som finns i mig. Men dess kusin. Lite lättare att andas, lite lättare att öppna munnen. Mörkret sänker sig över världen men i mig är det lite ljusare, även om det är kaos. Jag har ägnat tiden, slösat med paniktiden, åt att tvätta mina raggsockor. Händer som rör sig framför mig. Mina händer som rör sig på det där välbekanta tvättande sättet medan jag tittar på, där ovanför. Som om tiden inte fanns. Som om tiden bor i mig.

Jag pratar med en vän på nätet och berättat att jag vill vara ensam för det mesta. Samtidigt skriker en röst i mig att den vill krama, älska, sova, kyssa, knulla, någon. Men jag går iväg från datorn, hänger upp de våta strumporna på tork. I badrummet luktar det svag av klorin. Jag borde tvätta min kropp, men det får vänta, vänta tills paniken har lagt sig.

Tänker konstiga tankar, på döden och livet och kärleken. Vad kommer jag ångra när jag blir gammal? Alla timmar i sängen, alla ensamma timmar? All alkohol, alla piller? All krossad kärlek? Ord eller handling eller brist på de samma?

Hunden går efter mig, väntar på att jag ska ta ut henne i världen. Hon vet vad jag tänker, hon känner vad jag säger. Går undan, lägger sig med svansen draperad kring sig. Själv står jag kvar vid torkställningen, funderar. Jag borde göra i ordning kattlådan. Hon vill det, min katt. Min kärlek. Min varma kropp som vilar vid min kudde på natten.

Jag tror inte jag är i stånd att älska. Jag älskar mig själv för mycket för att bjuda in någon annan i mitt hjärta. Ändå har jag, så långt jag kommer ihåg, älskat så enormt. Men det skrämmer mig, att älska. Det ger mig bilder av att utplåna sig själv. Att förinta sin själ.

Det skymmer och i mig ljusnar tankarna. Övergår till andra saker. Som vad jag ska äta, vad jag ska dricka, vad jag ska göra. Enkla saker, helt utan pretantioner sätter jag mig ner och betraktar världen genom min dator.

Det är så det måste vara just nu,

Det är någons hem, under bron, vid Viskan.

Annonser




Meningslösa självklarheter

17 07 2010

Jag låter det förflutna vara glömt. Tänker blott på morgondagen. Dagen som är idag tänker jag inte så mycket på. Den får förbli något att ta sig igenom. En svacka är till för att samla vatten i och det behöver man när man står på toppen, tänker jag. Kanske var det lite för bra, det som var, men det var mitt och jag kan återfå det igen.

Det är en förfärlig tur jag har min WoBWorld att glida in i. Här kan jag leva mitt i smärtan så att livet ter sig en smula bättre när jag glider ut igen. Kanske skulle man äta något? På tal om inget liksom.

Har varit ute med jycken, sen lade hon sig bredvid mig i sängen. Katten hoppade upp och fan ta tillvaron men det var perfekt. Som en dröm. Varma kroppar bredvid mig. Varma som svalkande vindar. De följer mig genom livet, de där två. Pigga, glada ögon som betraktar vad jag gör eller inte gör. Jo, jag är nog hungrig förresten.

Så om regnet bara slutar falla så ska jag till skogen för att lägga ett spår åt tösen, hunden. Se henne leta och söka efter doften från mina skor och kanske en godisbit här och var. Följa den oranga linan.

Det ska bli gott, skönt, avkopplande och underbart.

Nu ska jag nog äta. Tror jag.








%d bloggare gillar detta: