Morgnar i mitt liv.

4 03 2011

Kaffe

Image via Wikipedia

Mina morgnar ser ungefär likadana ut. Det är av ren självbevarelsedrift jag har det så. Kaffe, cigg och mina mediciner och mina morgontidningar. Det är som en ritual där jag börjar med att ögna igenom Bt och SvD, lägger de olika delarna i en hög på köksbordet, en hög jag sedan vänder på och efter det läser jag tidningarna lite noggrannare, insändare, ledare och Under strecket. Återigen lägger jag tidningarna i en hög, en hög som jag sedan ännu en gång vänder på och sedan börjar jag om, tills allt som jag vill läsa är inmatat inuti min skalle. Sedan går jag ut till datorn, kolla kvällstidningarna, lyssnar till tv4 morgon och kollar mail, twitter och givetvis fejan.

Sedan är det dags att hälla upp mat till djuren och medan de äter klär jag på mig och bereder mig på dagens första tur med jycken. Det är bra att ha hund, man måste ut på en uppfriskande promenad oavsett väder och vind. Andas frisk luft och känna kaffesmaken i munnen medan man går och funderar på det man just läst och hört. Jag är helt klart nyhetsberoende. Men det är ett beroende jag anser mig inte behöva bekämpa.

Jag inser ju att mina morgnar är ren lyx. De flesta måste skynda sig till arbeten, stressa på barnen kläder och trängas på trånga bussar. Allt medan jag sitter vid köksbordet och vaknar till. För det är ju så att jag från att ha varit urtypen på en kvällsmänniska har börjat älska morgonen. Det är då jag  än inte börjat känna efter. Bara låter den tunga kroppen njuta av frid. Passa på innan själen pockar på uppmärksamhet.

Det fanns ju en tid när jag stapplade upp ur sängen och skyndade mig till jobbet, dit jag nästan alltid kom för sent. Det kommer absolut att bli så igen. För jag är friskare än jag varit på många, många år. Även fast jag är sjukare än de allra flesta. Men nog borde jag kunna vara till nytta för någon annan än bara mig själv i framtiden. Det är väl så jag lever, med jag lever. Hopp. Jag känner hopp och det är inte illa för någon som för bara tre år sedan inte kände hopp för annat än döden.

Men just nu så kan jag sitta och njuta av morgonen.

Livet är underbart.

Mitt konungarike.

 

Annonser




En ny tid, nytt liv.

17 02 2011

Gammal

Image via Wikipedia

Mörkret där ute är kompakt. Skogen där på andra sidan Viskan är bara en svart silhuett. Själv så är jag uppe. Redan. Jag är lite osäker på varför jag vaknade tidigt. Men det är väl som det ska vara. Nu för tiden lägger jag mig tidigt och vaknar tidigt. Som en gammal människa. Är jag på väg att bli gammal? Svaret jag ger mig själv är att jag ju är det. Men det är långt till den äkta ålderdomen. Än är jag ung. Svaret gör mig lugn.

I mig är det lite som att en dimma lyft på svarta vingar och försvunnit. En ny värld börjar visa sig. Medicinen jag tar verkar göra nytta. Jag jublar när jag sakta börjar känna igen mig själv. Jag är ju en människa som pysslar mest hela dagarna. Eller, jag var en sådan människa och nu börjar jag sakta bli mig själv.  Jag får saker gjorda. Ärligt talat får jag mer gjort varje dag än jag fått på flera veckor då när jag var som sjukast.

Det är gott att leva.

 

 

Eftertänksam.

 

 





Lovely

24 01 2011

Windows kan inte hitta

Image via Wikipedia

En bra dag. Helt klart luktar det bra dag lång väg. Den har bara börjat, jo jag vet det. Men ändå. Att vakna av sig själv klockan kvart i 6 och känna sig pigg och utvilad är en lyx. Dessutom känner jag mig full av kraft idag. Inte alls sådär tunn och liten som jag känt mig allt för många dagar de senaste… typ 40 åren.

Så jag känner mig förundrad över känslan att inte känna sig dålig. En massa känslor som egentligen är samma känsla. Glädje. Smaka på den. Glädje. Inte lycka eller så, men glädje. Fan, det är ju så det ska kännas när man vaknar. Jag behöver inte må kanon och hoppa ur sängen och rakt upp till moln nummer 9. Men glad. Kanske är den där glädjen borta om en timma. Kanske finner jag något att gråta över på min väg mot kväll. Men just nu?

Hur jävla trivsamt som helst.

 

Den enda som fattas för en perfekt dag.

 





Ny dag, nya möjligheter

18 05 2010

Det är underbart att vakna vederkvickad och glad. Men si idag blev det icke något sådant uppvaknande. Jag kan snarare likna min morgon med kvicksand. Det gick trögt och svårt. Väntan innan kaffet runnit ner i kaffebryggaren kändes som en evighets evighet. Men allt går om man ger sig tusan på det och här sitter jag nu. Kanske inte direkt pigg men levande. Inte illa, inte illa alls.

Mina djur, den famösa katten Chips och den voluminösa hunden Kita studsar runt i lägenheten och ägnar sig åt den berömda leken ”jage”, även kallad ta-fatt. Själv så är jag väl mest lite tafatt och försöker finna kraft i kroppen till att åka in till la stada för att ägna kära mor en stund. Hon behöver lite hjälp med ärenden och sådant. Som enda son får man göra sin plikt. Jag är glad att jag själv har tre barn som kan alternera den dagen deras kära fader, eder undertecknad alltså, blir gammal och skröplig och behöver hjälp och sällskap.

Fasen, det behövs städas här hemma med. I all fall ett drag eller fyrahundra med dammsugaren. Men det får allt vänta känner jag. Lösningen ligger liksom i att aldrig låta blicken vandra nedanför midjehöjd så slipper man se eländet som täcker mina golv. Så jag gör och och stapplar väl in i duschen kan jag tro. Jag har saker att göra ju.

—————-
Now playing: UB40 – Red Red Wine (Edit)
via FoxyTunes








%d bloggare gillar detta: